hästen heter Blanka.
Liten riddare så rar
ännu inga sporrar har.
När han dem har vunnit,
barndomsro försvunnit.
Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Liten pilt med ögon blå,
kungakronor skall du få.
När du dem har vunnit,
ungdomsro försvunnit.
Rida, rida ranka,
hästen heter Blanka.
Andra famntag än av mor
fröjda dig, när du blir stor.
När du dem har vunnit,
mandomsro försvunnit.
Så sjöng hon för sin älskling
om livets äventyr
och log emellan tårar,
fru Blanka av Namur.
Och när kung Håkan vunnit
båd sporrar, land och brud,
nog mindes han med vemod
den barndomssångens ljud.
