Hemma

Jag är skapad på mitt vis.

Ginge jag i paradis

i en luft av evig blånad,

skulle jag gripas av en trånad

efter mörker och blåbärsris.

Kunde jag i Spaniens land

bli en hög och mäktig grand

med ett språk som smalt på tungan,

måste jag ändå lätta lungan

med att viska på svenska ibland.

Bodde jag ibland en stam,

där omkring mig smickret sam

och på kinderna jag kysstes,

skulle jag längta till de tystes

land, där känslorna stammas fram.

Rolös blir jag i en grav

vid ett solvitt, sydländskt hav

under papegojors pladder

och ett rusande blomsterfladder.

Jag vill bo under mossa och lav.

Jag har varit trilsk och dum

och ej haft om världen hum.

Fick dock ej för sent min läxa.

Jag blev född att glädjas och växa

blott på detta fattiga rum.

E Lindorm:

Hemma

Solen skiner klar och varm
på vår stugas vita karm
och på stockar röda.
Uti täppan lyser fin
ringros bredvid balsamin;
granna vinbär glöda.

Tuppen gal i solens gass,
vovven sover på sin tass,
gnäller smått i drömmen.
Ankorna i gyttjan stå,
våga sig ej riktigt på
simma ut i strömmen.

Brunte i sin spilta står,
tuggar hö, med svansen slår
för att flugor skrämma.
Kalven råmar efter mor.
Olle bygger bro så stor
för att bäcken dämma.

Hemma är dock allra bäst!
Hemma lyser solen mest,
blommar bäst rabatten.
Blir det kulet utomhus,
hemma glimmar härdens ljus,
hemma spinner katten.

A M Roos:

Hemma

Du sprang hit, då kvällen skymde.
Röd och andfådd efter färden
kom du oftast in.
Detta var ditt hem i världen
och de vackra rummen rymde
all den trygghet, som var din.

Du fick aldrig leva borta,
aldrig längta hem från tomma,
kalla främlingshus.
Åren mättes få och korta.
Det var hemma, du fick blomma
i en vårdags klara ljus.

Här är du oss alltid nära,
och du klappar lätt med handen
på en välkänd dörr.
Bli ej rummen mera kära?
Bli ej banden
fastare än förr?

G M Silfverstolpe: