Salme på Olavsdagen

Du folk i Hellig Olavs hjem, 

som han blandt frie førte frem, 

som han gav lov og kristen tro 

ved dåpen i sitt martyrblod, 

nu reis deg, syng på Olavs dag 

til Olavs Gud om Norges sak. 

Når hjemmet ei i stort som smått 

har egen lov og egen drott, 

det er så vondt å bli seg selv; 

vi sitter ustøtt som på et hvelv. 

Det hadde Hellig Olav sett, 

for ham gikk hjem og Gud i ett. 

Det var for begge, da det gjaldt, 

at han gikk frem, og at han falt. 

Og begge to stod opp i glans  

med ham igjen som sønnen hans. 

Fritt Norge lå i seiers-ljom 

av klokkene fra Olavs dom. 

Og denne pakt har stått ved lag 

i folkets sinn til denne dag 

tross fristelser og tunge kår 

igjennom mange mørke år. 

Å, du som elsket Olavs verk, 

gjør oss i prøvestunden sterk! 

Hvelv over frie, norske hjem 

det lyse håp som samler dem! 

Gi at hver mor med barn på kne 

må trygg og glad vår fremtid se! 

Da blir det gamle hjem så kjært 

og kommer oss så nært, så nært.

B Bjørnson:

Lyft ditt huvud, du ungersven

Lyft ditt huvud, du ungersven! 

Svek dig hoppet och svek det igen, 

blänker ett nytt i ditt öga 

strax, och får glans från det höga. 

Lyft ditt huvud och se dig om! 

Något är det som ropar: kom! 

och som med tusende munnar 

livsmod och glädje förkunnar. 

Lyft ditt huvud, ty inom dig 

blånar också och vidgar sig 

valvet där harpor klinga, 

tonerna jubla och svinga. 

Lyft ditt huvud och sjung det brått! 

Aldrig kuvar du vårens skott! 

Där det finns jäsande safter, 

snart rör sig levande krafter. 

Lyft ditt huvud och se dit opp 

mot det höga, det strålande hopp, 

som över världen sig välver 

och i var livsgnista skälver!

B Bjørnson:

Ja, vi elsker dette landet

Ja, vi elsker dette landet,

som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.

Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.

Bønder sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så den lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!

Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære
– og det gav forlik.

Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!

Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.

B Bjørnson:

Jag väljer mej april

Jag väljer mej april.
I den det gamla faller,
det nya kan sej fästa;
det vållar visst rabalder
- dock, frid är ej det bästa
men att man något vill.

Jag väljer mej april,
för stormar och för vågor,
för att den ler och smälter,
för anlag och förmågor,
för att den krafter välter
- i den blir sommarn till!

Se även Jeg velger meg april

B Bjørnson:

Jeg velger meg april

Jeg velger meg april.

I den det gamle faller,
i den det ny får feste;
det volder litt rabalder,
- dog fred er ei det beste,
men at man noe vil.

Jeg velger meg april,
fordi den stormer, feier,
fordi den smiler, smelter,
fordi den evner eier,
fordi den krefter velter,
- i den blir somren til!

Se även Jag väljer mej april

B Bjørnson: