Ser Marco nått. Knappt namnen ens han minns
på stadens fäder, och för honom finns
allt torgets skvaller blott som surr bland bina.
Han talar om de länder han sett skina,
hur han byggt städer, styrt en rik provins
och rest med mandarinsvit likt en prins,
som sändebud fran Kublai, khan av Kina.
Runt torget skrattas högt: »Han är förryckt!
En skepparekumpan, fantast och fåne!»
Han får applåd: »Bra ljuget, o Milione!»
Ser Marco ler: — så har ock Kublai tyckt,
när västerns saga talts vid hägrars flykt
längs Hwanghos pilträd under Kathays måne.
