Apollofjäriln

Liljehvita, purpurstänkta 

fjäril, med Apollos namn, 

höjer nu du vingen sänkta, 

ur en solros öppna famn? 

Far du genom tysta lunden, 

som ett glatt, bevingat bud: 

"Redan ljusnar morgonstunden, 

snart han kommer, dagens gud!" 

Tyst jag följer dig. Så sällan 

ser man här en syn så skön! 

Sänker du dig ned vid källan; 

dröjer du på ängen grön? 

Njuponblomman rodnar stilla, 

undrar var du kom ifrån. — 

Ur det ringa, ur det lilla, 

nektar tar Apollos son.

T Knös:

Kål- och Nässelfjärilarna

Hårt är att från en kålmask stamma 

och sig förföljas se med harm. 

Svårt att en nässla få till amma

och näras vid så vresig barm. 

Dock får man sig i puppan gömma 

och bli en fjärilskandidat. 

Ja, blommorna din härkomst glömma, 

där ingen är Aristokrat. — 

Men varför dig till liljan böja? 

Se, Mutter väppling håller krog! 

Hos henne kan du gärna dröja, 

hon ger dig villigt, ger dig nog! 

Din ätt ändå bland nässlor trives, 

på sådant lever mången man. 

Du vita jämt från kålen drives, 

ditt ursprung ej förnekas kan. 

*

— Men lycklig den, som äger vingar! 

Den når väl höjden någon gång. 

Glatt från förtalet du dig svingar

och blev dock ämne för en sång!

T Knös: