Som den gyllne solen bryter

Som den gyllne solen bryter 

fram ur tung och kolsvart sky, 

regn mot ljus och värme byter 

så allt mörker måste fly, 

så kom Jesus ur sin grav 

och ur dödens djupa hav 

upp med seger över döden,

ja, med påskdagsmorgonglöden! 

Tack, du store segerherre, 

tack, du livets hjälte god, 

som ej döden kunde spärra 

in i helvetsmörkrets grop! 

Tack för att du nu uppstått 

och på själva döden rått! 

Denna glädje ingen tunga 

på långt när kan rätt lovsjunga. 

Ligger jag i syndens bojor, 

ligger jag i fattigdom, 

ligger jag i kalla kojor, 

ligger jag betryckt och tom, 

ligger jag förhånad, trängd 

och av världen utestängd, 

ska jag i en grav försvinna, 

här är ändå hopp att finna! 

Du till livet mej ska väcka 

med din stora segers kraft. 

Om än jorden mej ska täcka, 

maskar tära kroppens saft, 

eld och vatten sluka mej, 

dör jag dock i tro på dej. 

Jag till liv ska åter vakna, 

ingenting ska jag då sakna. 

Jesus, ge mej nu den nåden 

med din helge Ande god 

att med dina trogna gå den 

väg som färgats av ditt blod, 

så att jag ej nånsin mer 

i den avgrund faller ner, 

varifrån du upp mej ryckte, 

då du döden undertryckte. 

Tack för änglasångens hälsning! 

Tack för livets fasta ord! 

Tack för dopets bad till frälsning! 

Tack för nådens nattvardsbord! 

Tack för dödens bittra ve! 

Tack för din uppståndelse! 

Tack för himmelen du ger mej, 

där i evighet jag ser dej!

Th Kingo:

Se hur nu Jesus rider

Se hur nu Jesus rider

mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej älska någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!

Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Th Kingo:

Upp, gläd er alla, gläd er nu

Upp, gläd er alla, gläd er nu, 

ja, gläds åt julens glädjebud, 

i Herren Jesus gläd er! 

Och se hur nära himlen är, 

när han som håller världen kär 

i kött och blod sej kläder! 

Betryck och bitterhet, försvinn! 

Guds glädje må vi släppa in, 

så att han glad får lyssna 

till hjärtats bön och tack och tro, 

ja, får hans glädje i oss bo 

ska sången aldrig tystna. 

Gud, låt din frid, som högre är 

än vårt förstånd kan fatta här, 

vårt hjärta väl bevara 

i Kristus Jesus, så att vi 

kan få en jul med glädje i 

som aldrig bort ska fara!

Th Kingo:

Store Gud och Frälserman

Store Gud och Frälserman, 

vem är den som liknas kan 

vid din gudoms stora kraft? 

Ingen har från Adam haft 

sådan far av evighet, 

sådan mor, vi ser ju det, 

ingen här din like vet. 

Döparen, o store Gud, 

som gick före med ditt bud 

att bereda väg åt dej, 

han så ödmjuk möter mej, 

kallar sig en annans röst, 

ropande i väst och öst, 

sänd med både dom och tröst. 

Han ej värdig känner sej 

att ta av en sko på dej. 

Vad är då jag Adams barn? 

Skugga, stoft och damm och skarn! 

Jag är inte värd att stå 

på den jord du trampat på 

eller i din förgård gå. 

Men, du skott från Davids rot, 

jag vill dej med bön och bot 

reda plats i hjärtats rum, 

som du vill i varje tum. 

Gör det du som gör det bäst, 

kom dit in och var min gäst, 

ge en salig julefest!

Th Kingo: