Karesuando 2 söndagen i fastan 4/3 1849,
slutet av kh Laestadii avskedspredikan inför avflyttningen till Pajala pastorat:
Farväl, alla mesar och svalungar!
Må den nåderike Herren Jesus bevara er för hökens klor och föda er med mygg!
Farväl, ni Jesu lamm som överherden har ryckt från den glupande ulvens tänder.
Må Herren Jesus leda er till det bästa betet och föda er med bästa åkerhö, då vintern kommer!
Farväl ni små sädeskorn, som ännu växer i Herrens åker!
Må sädens Herre ge gott och tjänligt väder,
att ni må bli mättade med föda innan frosten kommer,
att ni må bli den skönaste säd och det vackraste vetekorn, som skördemännen samlar i sin lada!
Må sädens Herre bevara denna lilla åkerlapp för snöfall, hagel och oväder,
så att frosten inte må skada dessa ömtåliga sädeskorn innan skördetiden kommer.
Farväl, ni nyfödda barn, som den himmelske Föräldern har fött med stor smärta och blodsutgjutelse!
Farväl, ni nyfödda barn, som ligger och gråter på denna världens kalla golv!
Må Föräldern lyfta upp er från denna världens kalla golv,
tvätta er rena med livets vatten,
svepa er i rena linnekläder och trycka er mot sitt bröst,
lägga bröstet i munnen på de gråtande barnen,
att de må sluta gråta och att de skulle med glädje se på den som fött dem.
Farväl, alla vintermesar och sommarsvalor!
Må den himmelske Föräldern som ger korpungarna mat i behaglig tid, då de ropar till honom, ge er mjölk, smör och honung, när ni blir hungriga.
Må han beskydda och bevara alla små mesar för hökens klor.
Farväl, ni snösparvar och näktergalar, som för den ensamme vandraren har sjungit och kvittrat i det dyrbara trädet.
Må Gud ge sin nåd, att jag måtte få höra snösparvar och näktergalar kvittra inför Gud och Lammet i himmelriket, och sjunga den nya psalmen i livets träd.
Be även för mig, som är som en ensam fågel på grenen,
att den nåderike Herren Jesus måtte ge mig kraft och mod att ropa
till alla vilsegående vandrare att de skulle vända tillbaka till livets väg,
till alla bedrövade och betryckta att de skulle stiga från sorgens dal upp till Sions berg,
till alla fattiga och eländiga att de måtte gå och tigga mat innan de dör av hunger,
till alla hungrande och törstande att de måtte gå till vatten,
och till alla nödställda att de må ropa med så hög röst, att den hörs ända till himlen.
Och om jag hade så hög röst, att jag kunde skrämma alla ulvar och lejon så att de inte skulle våga komma in i hjorden,
så skulle jag ropa så att alla berg och klippor och höga fjäll skulle svara:
”Amen!”
Tack och lov och pris vare Gud och Lammet som sitter på tronen.
Amen! Halleluja!
Och må bergen och klipporna svara:
”Amen, halleluja!”
Måtte den nåderike Herren Jesus ge sin nåd,
att vi må återse varandra och där i evighet sjunga:
Amen, Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar