ert stolta tålamod ej brister,
sin lön er dystra id ej mister,
obruten står er tankes makt.
Liksom en syster öm och frid
i underjordens dunkla städer
går hoppet kring och livar, gläder:
du kommer nog, du bättre tid!
Igenom järnsmidd, riglad dörr
skall kärlek, vänskap då till eder
i straffets hålor tränga neder,
liksom min röst, den fria, förr.
Då krossas eder träldoms värld;
då brista bojor, murar falla:
ut friheten er ropar alla
och bröderna er lämna svärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar