Fattigdom och rikedom

»Min stackars gosse, det är just en jämmer
med dina underliga frihetsgriller.
Ditt armod illa till din lyra stämmer.

Var på din vakt mot svärmeriets giller,
(du mäktar ej dess alla vådor tälja),
att du må slippa hungerns bittra piller!

Men vill du ej ditt ord, din ande sälja,
så skall man brödet dig ur munnen rycka
och du får endast tårar kvar att svälja.»

Och rörd den gamle vännen ville trycka
min hand i sin: och stilla lyddes natten:
och nu jag viste vägen till min lycka.

Jag såg mig kring. Jag såg kring land och vatten
en sky av outsägligt svårmod simma,
och tårar blomman fångade i hatten.

Med ens begynte himlabågen glimma,
jag tyckte allting blev så ljust och soligt
där nyss ej varsnades en enda strimma:

och vände mig till gubben nu förtroligt,
som på sitt eget bröst sitt öga riktat,
där nu det irrade omkring oroligt.

Först nu min tro på eget armod sviktat,
och ej min lott mot hans jag bytte gärna:
En himmel full av stjärnor nyss jag diktat,

han drömde om en enda liten stjärna.

C W A Strandberg: