Livets skola

Till en liten ö i havet
långt från ljusa fadersborgen
voro barnen fjärran sända
för att livets läxa lära,
för att späda krafter öva
och till huldrikt fadershjärta
kallas sen från strid och mödor
hem till oförgänglig högtid.
Några lekte glatt på stranden,
tänkte visst på hemmet föga,
byggde hus på lösa sanden,
sökte glitterguld i mullen.
Andra läste för att vinna
stundens lov, ej faderns bifall.
En satt tyst med tårfullt öga
med sin faders brev i handen;
läste om det tusen gånger,
kysste stilla ljuva orden;
ville ej med andra leka,
ej arbeta, endast blicka
drömmande mot blåa randen
av det kära, fjärran hemmet. -
O hur många skilda lynnen
ha ej barnen här på Tellus,
lilla ön i blåa rymden!
Vårens glada budskap kommer
hit med famnen full av sippor;
sommarns ängel ger oss rosor,
hösten mogna gyllne frukter;
vintern tänder sina julljus.
Alla hälsa de från hemmet,
glädjens, ljusets rika källa.
Regn och solsken, himlens vindar
fostra här de veka plantor,
ämnade för evig lustgård.
Barnen brottas, gråta, kivas,
leka, le, arbeta, hoppas,
till dess dödens ängel kommer
att dem hem från skolan hämta. -

Syster, blicka opp från orden,
som till tröst oss fadern givit!
Se dig om på denna jorden,
även här sitt namn han skrivit!
O, förakta ej de skänker,
som hans hulda tjänarinnor,
som natur och konst oss bjuda,
gläds åt deras vackra bilder!
Kom, det är mig gott att vila
hos naturen, vårdarinnan!
Jag vill lyss på hennes sagor;
mycket har hon att förtälja
om vår store faders godhet.
Tror du väl, han skulle neka
barnen att i oskuld leka?
Varför strödde han då rikligt
glans och fägring över jorden?
Skall ej skönhetssinnet övas
att den högsta skönhet fatta,
icke rena fröjder vårdas
för att stiga, mogna, höjas
till en evig salighet?
Skola vi ej lära älska
från det ringaste här nere
till det härliga där uppe?
Trodde jag som du, att tårar
blott, ej även glada löjen,
stämde in i jordens lovsång,
vore offer åt den högste;
o, då ville jag mig vända
bort från alla dessa skänker,
men jag kan ej tänka så.
Le emot mig, hulda syster,
lek med mig och hjälp mig sedan
tyda livets svåra läxa!
Gärna jag med dig vill läsa.
Här vi ana, men där uppe
lösas alla tidens gåtor.

T Knös: