en hop gudsnådeliga pietister,
hur fyndigt än begreppets alla brister
de fläkta bort med trones vita lilja.
De säga sig en strid för anden vilja.
Och dock den tappra skaran modet mister,
så snart på deras bokstavstro man rister,
och hotar dem från slentrianen skilja.
De tro, att vanskött jord kan giva ränta,
men vi ha lust att själva hacka tegen
och låta egna skördar mogna där.
De sitta makligt och på himlen vänta,
oss lyster det att själva resa stegen,
som upp till våra glada himlar bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar