där över milsfjärdens blänkande slätt,
sakta som brisen somnar där borta
långt, så att ögat ej skönjer det rätt,
fjärran som ekot dör efter sista
utdragna tonen av skärflickans sång,
skall jag dig glömma, du, som gav purpur,
vårbris och toner åt livet en gång!
K A Tavaststjerna:
K A T skrev "utdragna tonen af skärflickans sång", han syftade på en flicka i skärgården. Vadarfågeln skärfläckan förekommer inte i Finland och den har inte utdragna toner. Påståendet att han skrev fel, menade fågeln, är ett påhitt man tyvärr stöter på ibland. BI
SvaraRaderaIntressant! Tack för din kommentar som jag inte såg förrän nu, över 8 år senare! Jag litar på din sakkunskap, Bj, och ändrar till "skärflickan".
RaderaEnligt uppgift är handskrivna originaltexten omöjlig att tolka säkert.
RaderaJag har hört argumentet att "flickans" inte sitter rätt rent poetiskt. Lite plumpt och ryckt ur sitt sammanhang enär allt annat handlar om natur som sinnesbild för saknad efter den käresta. Att där introducera en annan kvinna vore i sammanhanget ett stilbrott högst olikt Tavaststjerna.
"Skärfläckans" då stilrent i enlighet med naturromantiken och poetiskt passande samt vackert och sitter historiskt väl med använda sinnesbilder.
Om jag förstått rätt, begränsar sig fågelns utbredningsområde till södra Sverige - ok, visst har K.A.T. besökt. Men lätet lär alls inte vara utdraget, utan kort.
Av två svåra val faller mitt på "skärfläckans", enär poesin i övrigt stöder det valet och killen med stor sannolikhet inte var särdeles bevandrad i fågelläten och/eller tog sig en konstnärlig frihet.
Vidare angående skärfläckans korta läte: Tavaststjerna beskriver ju det utdöende ekot, vilket alltså skapar den utdragna tonen.
SvaraRadera"Skärfläckans" är det rätta.