Invokation

Inför din tron i ett bedjande skick,
mäktige Febus, jag dristar mig sänka!
Muntran och mod med en gynnande blick
värdes mig skänka!

Giv av din skyddande godhet ett rön:
Bifall en ivrig försökares yrkan!
Uppfyll min önskan, behjärta min bön,
gilla min dyrkan!

Bland den alldagligt dig offrande här
ställ mig, o Febus, ej bortskymd i hopen,
den du blott lusten och rimmet beskär,
tröttad av ropen!

Lär mig att skåda vitt fjärran ifrån
vägen till ryktbarhet, brant och besvärlig,
icke mig tro, när jag stiger på tån,
bål och förfärlig.

Hänför min inbillning, elda min blod,
giv mina tankesprång syftning och styrsel!
Giv mig eteriska sångarens mod,
icke hans yrsel —

Icke den ton, du åt lycksökarn gav,
skalbaggar lik, som vid jordbrynet surra —
kraften av sången, när skimret drags av,
bara ett hurra ...

Icke den bardens, som färdig och snar
sporrar sin vingade fåle till Pinden,
osar och viftar ett rökelsekar,
styr efter vinden!

Giv mig, Apollo, den ädlare lott,
styrka och lenhet i växlande blandning,
tonen egentlig för koja och slott,
klarhet och sanning!

Måtte min sång i vår stojande värld
väcka förfinade känslor för nöjet,
fåfängans, skrytets och höghetens flärd
agas av löjet!

Lär mig att stundom, pindarisk i glans,
alstra ett kväde, som hopen förstummar!
Värj dock min skaldmö från skrik utan sans,
intryckta tummar!

Giv mina målningar värma och färg,
enighet, klokhet och ordning i sätten,
hejd och försyn att ikläda en dvärg
rustning av jätten!

När i en odes högstrålande sken
hjältarnes bragder jag går att beprisa,
låt ej min sångmö, förhesad och klen,
tralla en visa!

Måtte, då krigarn i härnad och blod
trotsande mött de eldsprutande svalgen,
lovsångens platthet ej pröva hans mod
mer än bataljen!

Offren åt dygder, som pryda vårt land,
likne av blomstren det friskande doftet,
icke en vallmo, med prisgirig hand
räckt utur stoftet!

Låt av exempel mig aldrig förförd
bryta hos grannen ett ax uppå tegen:
blive en rik eller knappare skörd
alltid min egen!

Febus, det offer, min dyrkan dig bragt,
värdes ej döma som lättsinnig yra!
Bönhör mig, eller, försmådd av din makt,
krossa min lyra!

A M Lenngren: