och nyet står krumt över hagen.
Sniglar krypa på orvets knagg -
det är tid att sluta för dagen.
Solen går ned i en askgrå säck
av skyar jämna och släta.
I morgon hon kommer igen i en bäck
av de stigande skyarnas väta.
Min lie är slö, och armen är trött,
då jag stegar hemåt om kvällen,
men glatt genom fönstret och tindrande rött
det lyser av elden på hällen.
I dag har jag skurit det vita bjugg
och det sköna gyllene vetet.
Så nöjd jag visslar från logens glugg
mina hästar hem ifrån betet.
Dimmans jungfrur från källa och bäck
dansa på nysådda gärden.
Min gård, mitt hem inom tigande häck,
du är mitt fäste i världen!
Carl Larsson i By:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar