vad nordans storm, som i tallen gnyr?
Vad viskar bäcken,
där genom dalen han sakta flyr?
Vad talar solen
från kungastolen,
vad nattens måne, som från polen
stum blickar ned i dalens vår?
Vad tänker rosen eller sippan?
Vad menar klippan,
där hotande och mörk hon står?
"Vi mena, vi tänka, vi sucka, vi tala:
o mänska, statt upp ur din nesliga dvala
och höj dig till urlivets riken igen!
Om själv till idéernas värld du vill flytta,
i ljusets idéer från mörkrets förbytta,
som du vi förklarade följa dig än.
Du själv i materiens bojor dig lade.
Ack, samma förfärliga öde vi hade,
ty följa vi måste, vart helst du oss för!
Gemensam är kraften, som magiskt oss driver.
Befria blott tingen, och frigjord du bliver;
befria dig själv, och du fria dem gör!"
E J Stagnelius:
instämmer med föregående talare
SvaraRadera