Fränhetens frasfria visa

                                                                "men till Lyckoprins ett annat ord!"

Lyckoprins, fattar du riktigt?
Skrattprins, de skola dig prisa!
Kransad till hakan - kanderad - 

kallgröna kvistar på stig...
Lyss till min frostiga mening - 

bistert är bittert men viktigt!
Ej för att glädjen förvisa,
ej för att reta och risa -
fränhetens frasfria visa
ville jag gnola för dig.

Tacka vart motstånd, som bringar
hjärta i otakt och mulnar din blick!
Fjäder det skänkte till vingar,
räckte dig värja, som klingar,
bäst som du vapenlös gick...

Gisslaren, strävögd och grå,
ger dig väl örter också.
Icke den sorten med blida
dunster och sötma i saft -
härdar för allt du skall lida,
stärker med malörtens kraft.

Rödvita små gratulanter,
andra med gallgrönt i dragen -
Avund med flaxande minen! - 

lena och kammande stå.
Bäst de på axlarna klappa, 

tryckes du närmare branter.
Där kan du nedstörta slagen,
vänskapsfullt lyftad i kragen...
Lyckoprins, solglad som dagen,
passa de ädlingar små!
När de dig retat att skryta,
mattad du märker att kraften förgått.
Bjällror på narren de knyta...
Då kan du fradga och ryta!
Dåren i båset man fått...

Ruelsen, stormig och grå,
bättre till vägkamrat få!
Gav dig ej glitter att lisa
fåfängan med på din stig.
Fränhetens frasfria visa,
sanningen sjöng han för dig!

B Sjöberg: