svagt lysa bottnens stenar,
och havet bjuder dig sitt bad
som svalkar och som renar.
Där ute gungar himlen blå.
Hör, böljorna dig kalla
till lek och rus! Dröj icke då?
Låt dina kläder falla.
Din unga kropp går leende
och rosig fram ur banden,
och jag blir åter seende
i köttet och i anden.
Det stiger ur mitt sinnes djup
ett sorl av sång och saga,
och äventyrens gyllne slup
jag ser på himlen jaga.
Det faller sekler från min blick,
då rodnande du skrider
mot nakenhetens gudaskick
och flydda skönhetstider.
Och fri från klädnaden till slut,
ur linnet och ur kjolen
du stiger, Eva, åter ut
till ungdomen och solen.
T Hedberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar