jag tycker fälten står tomma.
Saknar du inte, du store man,
en doftande ogräsblomma?
Råg och vete med strå vid strå
växte på odlarens bud.
Kan inte en blåklint få tindra där blå?
Den skapades också av Gud.
- Visst har du rätt, det står grant i år.
Axen kan buga och digna.
Till och med taggiga nyponsnår
täcks Vår Herre välsigna.
Örterna trivs ju vid stugans knut,
dofta din näsa till fromma.
Du är min skörd, må den aldrig ta slut!
Du är min ogräsblomma.
- Kupa vid kupa med surrande bin,
honung i käril vid käril.
Lyser du upp eller trumpnar din min,
när du skymtar en dansande fjäril?
Kanske du inte har sett honom ens,
han är ju inte din,
flyger så långt bortom märkenas gräns
rakt som i himmelen in.
- Visst har du rätt, det blir honungsskörd,
bina hörs mana och kalla.
Trösta din fjäril av okänd börd,
blommorna räcker åt alla.
Marken är min och här vill jag bli
nära den signade äril.
Du är mitt snälla och dragande bi,
du är min okynnesfjäril.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar