Den tjänande Maria

Med snabba steg du skyndar gatan framåt.

Blek är din panna, men ditt öga glänser
än av ett heligt återsken från elden
som evigt brinner bortom tidens gränser.
Du ilar bort från flärdens breda gator
djupt in bland sorgens trånga, dävna gränder,
där hungern snyftar och där himlen sällan
en hoppets klara aftonstjärna tänder.

Där är din värld. - Du tänker på de dina,
på alla munnar du i dag skall mätta.
Och du skall tala tröst och lappa kläder
och skura golv och barnen skall du tvätta.
Och ständigt skall du vara glad och väcka
med goda ord det tynande och tomma,
ge regn och skugga åt förbrända öden
och driva isbelagda land att blomma.

Av hemlöshetens kärlek överstrålad
och bland de mätta hånad och allena
du går din väg - en liten blek madonna,
en from Maria, som stått upp att tjäna.
I denna värld av handel och förställning,
där lögnen firas, girigheten sväller,
du är ett vittne om det fjärran rike,
där jordens lumpna krämarvikt ej gäller.

O, ingenting är underbart som detta:
att giva utan hopp att få tillbaka,
att trotsa världens räknekonst och finna
sin frid i glädjen att sig själv försaka.
Var tröst, du sjuka värld. Än finnas själar,
vars hjärtan brinna och vars fötter blöda.
Än leva några av Guds dårar, vilka
ha skådat Kristus uppstå från de döda.

R Jändel: