och tack, du sol, för din varma blick!
Och tack att min ensamma väg jag fann,
du hjärta som skälvde och brann.
Och tack för vart piskslag jag hört och känt
och tack för den ångest som pinat och bränt
och tack att i stället för bräddade fat
du gav mig ditt flammande hat!
Du sol, du Liv, du må giva mig mer
av kärlek som utan besinning ger,
den kraft som ger mod att ta slag och sår
i brytningens brinnande år.
Och nu vill jag dricka mig yr av doft
och kyssa den ångande jordens stoft
och kämpa för livet som spirar ur mull
och signas av himmelens gull.
Och nu vill jag gå som en man skall gå,
en man som är född till att sjunga och slå.
Den man som är född ibland trasor och halm
skall sjunga befrielsens salm.
Den man som tiggande hungrig har stått
och sett efter det som han aldrig har fått,
med blommor och spel och med svärd i sin hand
går ut för att vinna sitt land.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar