Rak genom smärtorna jag gick min stig -
min bön du hörde, jag fick ljus från dig.
Du var i världens storm min tro, min tröst.
Din eld det var som fyllde upp mitt bröst.
I skam och nöd jag hörde dock din röst.
Så tala, Gud, vi du mig överger.
Min fot är trött och ingen väg jag ser.
Ditt öga lyser icke mot mig mer.
Då svarar du: Jag är, jag skall förbliva,
kan övergivas, aldrig övergiva.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar