Vi kommo till dig, okände soldat,
ej för att tala stolta, tomma ord,
ej för att hycklande din gravplats smycka,
vi vilja tala till dig blott, kamrat.
Du namnlöse, som världen icke känt,
martyr för tusen andra utan namn -
vi namnlösa som leva komma till dig
och luta pannan mot ditt monument.
Stå upp, tag röst och gör din stämma hörd,
du okände, som världen trodde död.
Res dig igen, stå upp och giv åt världen
ditt sönderskjutna hjärtas vittnesbörd!
Träd plötsligt upp i parlamentets sal,
stig i tribunen, visa dina sår
och fråga, vad de vunno, dina bröders
förhoppningar och fruktansvärda kval.
Träd in med tysta fjät vid midnattstid
i kemikerns laboratorium
och fråga än med sönderfrätta lungor
för vad du led, för vad du stred din strid.
Varhelst de unga samla sig - träd fram
i deras mitt, och bar du på en dröm:
förkunna den, förkunna den för alla,
som glömt sitt släktes vånda, nöd och skam!
Vi komma till dig, okände soldat.
Du har en gärning kvar att göra än!
Vi, tusenden av unga, komma till dig
och bedja ångestfullt: stå upp, kamrat.
R Jändel:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar