Då krävas tapprare hjärtan, då krävas hårdare tag.
De hårda hinder som skymtat i fjärran oändlighet —
nu närma vi oss dem allt mera, nu äro de verklighet.
De gyllene ord och sånger vi lyfte mot fjärran land —
nu måste de bli till facklor och flammande svärd i hand.
Vår tro på att ljuset segrar så visst som vinter blir vår —
nu måste vi stå för den alla i frostens och fasornas år.
Nu måste den bli till visshet, vår tro att livet är gott.
Nu måste vi stå i stormen som förr i lekar vi stått.
Nu lida tusende bröder och systrar i tårar och hat.
Nu måste mot hatets allvar vi möta vårt allvar, kamrat!
Nu prövas hjärtan och hjärnor, nu prövas vi du och jag.
Fram över de mörka bergen! Där borta är ljus och dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar