i sådan nöd — det är nu klart —
om han ej spisat äppelkart,
men förr sig tagit till att dricka.
Se, därför är jag icke heller
Just läckermun vid bordets fröjd,
men blir i stället aldrig nöjd,
när det en äkta druva gäller.
Och lika fullt — jag går ej unnan
för kökets gärd, när jag är tom:
då blir min längtans helgedom
ett matbord snarare än tunnan.
Bäst trivs dock örn, där åteln gömmes:
min åtel är en fylld pokal;
men glöm ej — i min hemlandsdal
det fordras främst, att tvärt den tömmes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar