Ord

Vi vämjes inför alla ord — 

tomma, haltlösa, fega, 

till intet förbindande — 

alla vägar höljer de in i dimma. 

Vi är trötta på de kringresande agenterna 

med de välpolerade lögnorden 

och de "symboliska" handlingarna. 

Statscheferna "slår näven i bordet" 

och det förlamande löjet 

slår ut över en gastkramad värld. 

Orden flöda och flöda, 

men vi hungrar efter sanning. 

Aldrig har världen längtat 

så som i dag 

efter den stora upplevelsen: 

Uppriktighet! 

Vi ville skrika i förtvivlan: 

vi går under i denna förbannade lögn! 

Men plötsligt ser vi dig, broder, 

där du står i eldskenet — 

i skyttegraven, i kulsprutenästet: 

dina ord äro eldstrimmor, 

krossande, dödande, 

men sanna. 

Du har inget val 

annat än trofasthet 

och allt ditt ger du. 

Vi hälsar dig, broder:

du kämpar för världen

och oss alla. 

Du måste, måste! 

Och vi vill som du: 

Sanning 

och — som du — 

fred och ny vår.

R Jändel: