där vi plockade blommor med ivriga händer,
där höet doftade av jord och honung,
där vänners förtroliga ord kom till oss
och sänkte sig ner i våra hjärtan
—
våra hjärtan: klara som barnatankar
eller dunkelt sorgsna som de öde skogstjärnarna
som spegla allt i evig ensamhet.
Mest minnas vi några kära rastställen,
där orden spelade som asparna om våren.
Leksand i Dalarne var mig ett sådant
rastställe på den heta vägen till Glädjens land,
Glädjens tysta goda vänland
där en stilla Moder
kysser oss godmorgon alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar