Himmelen är härligt blå

 

Himmelen är härligt blå, 

ljuvlig att få titta på! 

Gyllne stjärnor ler och blinkar, 

ja, det är som om de vinkar 

oss från jorden upp till sej!

Det var mitt i julens natt, 

tusen stjärnor lyste matt, 

men så kom i natten kalla 

en som överglänste alla, 

som en liten stjärnesol.

När den stjärnan ljus och blid 

visat sej vid midnattstid, 

tänkte de i österns rike 

att en kung förutan like 

hade fötts i Juda land.

Visa män från österland 

drog igenom ökensand 

för att komma kungen nära, 

fram till honom gåvor bära 

och sin varma hyllning ge.

Så till slut låg framför dem 

slottet i Jerusalem. 

Men Herodes var så sliten, 

han var kung men inte liten, 

inte barnet som de sökt.

Färden gick till Betlehem, 

där kung David haft sitt hem. 

Stjärnan hjälpte dem att finna 

huset där en fattig kvinna 

satt med barnet i sin famn.

Stjärnan ledde visa män 

fram till Jesus, Frälsaren. 

Vi har också fått en stjärna, 

om vi följer den så gärna 

kommer vi till Jesus fram.

Stjärnan som till målet för, 

den som oss så glada gör, 

är Guds ord, vårt ljus det klara, 

som han låtit uppenbara 

för att leda oss till sej.

N F S Grundtvig: