Sparreholm

I vår kupé helt duvna sitta vi
     och stirra ut i disig morgondimma.
     Längs vägen flyr en telegraftråds strimma,
     som gröna blixtar ljunga träd förbi.

En hastig solglimt på ett skogparti!
     Ett spegelglas, som renar sig från imma,
     framblänker insjön -- glesa tappar simma
     på vattnet kvar av dimmans draperi.

Vi sakta av -- lokomotivet tjuter --
     Vi göra halt. Hur länge? Två minuter!
     Se sjö och lövskog -- där är Sparreholm!

Ut med dig, stackars stadsbo, för att andas:
     känn hur i stenkolsatmosfären blandas
     den färska doften ifrån ängens vålm!