söndag 4 mars 2012

Saltarello i Trastevere


Tamburiner skrälla och skramla:
samlens hit, båd’ unga och gamla!
Trumskinn dunkas av hårda knogar:
samlens hit från gränder och krogar,
nektarrusiga, bruna gossar,
mörka flickor med kind som blossar!
Ingen långsam, sömnig förbidan!
Foten redo och hand i sidan!
I Trastevere bjuds i kväll
på en sprittande saltarell!
     I en hyrvagn sitta
     lord och lady Bob
     att i nåder titta
     på Italiens mobb.
     Röda polisonger
     skakas flera gånger
     av ett ljudligt skratt;
     men myladys öga
     öppnas endast föga
     för att småle matt.
104


Hejsan, strunt i den hedna britten!
Slikt han fattar ej för en vitten.
Se Giovanni med Marcellina:
blickar tala och blickar skina,
läppar skälva med stumma frågor,
yppa andra än dansens lågor.
Flicka, akta att inom året
silverpilen ej rycks ur håret,
silverpilen, som jungfrun prytt --
ty Giovanni är hjärteskytt!
     Själva lady Fanny
     blir till hälften väckt:
     se vad den Giovanni
     dansar stolt och käckt!
     Genom lätta kläder
     fram i ljuset träder
     ett bronseradt hull.
     Ladyn floret sänker,
     fastän hjärtat tänker:
     »Very beautiful!»

Marcellina, min flicka lilla,
skall du uppta’ ett skämt så illa?
Marcellina vill klösa Stella --
tamburinerna skramla, skrälla.
Skilj dem åt, vid Santa Birgitta,
skilj dem, förr’n hon en kniv kan hitta! 
105

Osterian samlar oss sedan,
där finns bot för harmen och svedan,
där finns kvällsvard, som ryker fin --
macaroni och vin -- och vin!
     Men hos ladyn röres
     mången hemlig sträng,
     och se’n dess förstöres
     månget ark velin.
     Vem är den där gossen,
     vallande i mossen
     kring ett smyckat bås?
     Kors, det är Giovanni,
     som nu finns hos Fanny ...
     i pastell, förstås! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar