du smitt för länge nipper åt behagen.
Gjut nu en Zevs, vars make ej sett dagen!»
Frans hade talat. Konstnärn grep sig an.
I formen re’n den heta massan rann,
men, himmel! Bronsen är för knappt tilltagen!
Skall allt förfelas, kungen bli bedragen?
Vad gör Cellini -- ja, vad gjorde han?
Han kastade sin verkstads bästa smycken
i ugnens svalg -- och hel stod guden där,
ett mästerverk, en grav för mästerstycken.
Så rann mång’ gyllne ungdomsdröm i sär ...
men offret måste ske, som I väl veten,
i liv och konst att nå helgjutenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar