talar ömt till mig i färger och i doft.
Ja, jag vet, att honom oftast jag mig fjärmar,
där jag vandrar tungt i vardagslivets stoft.
Denna fina ros ur Fridas trädgård sprungen,
som en mullens dröm, är en apostel god,
som predikar, att jag nog må bliva tvungen
vandra kring i renhet och i tålamod.
Nyttans hjul beständigt med sitt buller störa.
Verklighetens sot beskuggar önskans bild.
Det är icke sagt så lätt sig låter göra
vara mycket god och vara mycket mild.
Det är icke sagt, att jag kan hopabinda
med den gyllne tråd i himlens blåa hamn
mina tankar, som i storm och böljor blinda
driva kring men längtar till en fridens famn.
Endast bönens ljud min kalla tunga härmar,
där jag hjärtlös går i vardagslivets stoft.
Ändock i den rosen du dig vänligt närmar,
talar ömt till mig i färger och i doft.
Denna fina ros ur Fridas trädgård sprungen
är en röd apostel, ställd uppå min stig,
för att jag skall ropa utav kärlek tvungen:
inga andra gudar haver jag för dig!
B Sjöberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar