Kap Horn

Är det rostat och stopp i pistongerna?
Går jag tomning och driver jag läck?

Det är tyst bland de blåsande sångerna.

Gubben Leda har hundvakt på däck.

Jungman Fröjd ligger bjuggsjuk i skansen,

och hojtar om präst och vill dö.

Själva skeppskatten slokar med svansen

och det är en förbannad sjö.

Vi stack ut ifrån Frisco i strykande

sydväst med en hälsningssalut.

Nu stampa vi ängsligt i rykande

orkan och ha bärgat var klut.

Vi förde en Nike i bogen,

förgylld och präktigt gjord.

I morse vid gryningen tog en

långfräsare den överbord.

O, minns jag ej vårnätter sjungande

i sydkorsets drömmande glans,

på hävande dyningar gungande

vid mareld och flygfiskars dans.

O, djupt under skälvande stjärnor

i porlande doftfylld passad

vi gledo med tända lanternor

mot sagornas öar åstad.

Som slavar vi lågo på årorna

när ett strandhugg det gällde ibland.

Och vi kysste de svarta señororna,

på de vajande palmernas strand.

Som bekransade främmande gudar

vi flögo i stormande vals

med mandelögda små brudar

från Nippons ö om vår hals.

Men gigorna tystnat och låtarna

i vår skutas värsta seglats.

Nu hoppa de bästa i båtarna

och strypa varann för en plats.

Men jag svär i den kvava kabyssen

medan sjön häver högt sina torn:

Så vid Gud! Jag skall klara den kryssen!

Jag dubblerar med glans Kap Horn.

H Blomberg: