och såg på eldens glöd.
Nyss lyste veden högt och glatt;
det dånade och sjöd,
Det sprakade och small som skott —
en glödhög nu där ligger blott
och väntar på att slockna ut
och kol och aska bli till slut.
Nåväl, han tänkte, så det går
med mig och alla här.
Vårt liv en tid i lågor står,
men elden oss förtär.
Snart ligga vi med slocknad blick
och anden från oss far.
Vad mer — blott ljus och värme gick
till dem vi lämna kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar