av hus vid hus, av våning över våning,
en stad, bakom en damm, av timmer byggd.
En mängd av hushåll lever i dess skygd.
Vart äkta par sitt eget rum där äger
med bad för föttren vid ett mossigt läger.
Så väl till sjöss som lands vill Bävern bo.
Vad konstrik byggnad! Knappast vill man tro,
att den är uppförd av det lilla djuret.
Fällt av dess tänder, av dess armar buret,
är allt det virke, som beredde den.
Att han det släpar på sin äkta vän
som på en släde, är en nedrig saga,
ty bägge samfällt var sin börda draga.
Se där ett folk, som styr sig självt, och märk,
hur väl det går, det jämnt fördelta verk!
(Ur Moraliskt menageri)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar