Jägarmenuett

Så snart det dagas, 

bössorna pläga då tillagas, 

jägar’ uppstå, 

strax man ser kornet, 

lustiga gåla jägerhornet 

börjar på gå. 

Hundarna små, 

Jäger, Kör-på, 

Klinga vill uppå Spåre rå, 

alla fyra ha de gott att påbrå. 

Haren vi slå, 

om jag lärt spå, 

älg, hjort och rå, 

allt det vi kalla villebrå, 

ja, fast det vore själva skogsrå, 

hugg skall det få. 

Den är en padda, 

som icke skjuta vill och ladda 

mest han förmå, 

fast det skull’ tyckas, 

att skotten inte alla lyckas, 

jagas ändå. 

Vargarna grå, 

rävar också, 

ja, fast det vore björnar två, 

om vi de nallar 

hinna oppnå, 

sku vi dem klå, 

se’n bär till flå, 

hoppa på tå, 

samla det hela jägerskrå. 

Sist kör oss alla 

var i sin vrå 

mörkret det blå. 

Tillsats:

Mat, mor, hå hå! 

L. efter K. 

Nu vill vi ta till livs ett strå, 

ty törsten ha vi med stor åtrå 

släckt i en å.

J Runius: