Gummans råd

Du flicka, som dansar på blommor, och tror, 

att vägen skall alltid bli sådan! 

Tag mot några råd av din erfarna mor, 

förrän du blir vis utav vådan. 

Nog ser jag du kan båd’ katkes och gavott, 

och myser så slug i din näpna kapott; 

dock ville jag se, hur du läxan förstod, 

som lärde: var glättig och blygsam och god; 

ty vara det rätt, 

min flicka! det har sina sidor. 

Min flicka! var glad; men i nöjenas dans 

låt ärbarhet anföra ringen; 

det glättiga suset är älskligt, med sans, 

men urväder älskas av ingen. 

Att aldrig ha roligt, där allvaret rår, 

och hålla konselj uti vinklar och vrår, 

och koxa kring laget och tassla i mjugg, 

och blott öppna munnen till skratt eller hugg, 

det vittnar helt visst 

om lyten i hjärna och hjärta. 

Min flicka! var blygsam; men icke så blyg, 

som vore vart öga dig vådligt! 

Låt rodnaden skriva ditt oskulds-betyg 

beskedligt, men icke gudsnådligt! 

Ty göra åt roliga gossar grimas, 

och skutta på dörr’n för en halvkväden fras, 

är tillgjort, min vän! eller ock ser det ut, 

som skulle du ej töras höra till slut — 

nog tro de ändå,

att du är en dotter av Eva. 

Min flicka! var god; men dig stålsätt ibland 

mot älskarens suckar och eder! 

Besvara ej genast hans tryckande hand, 

och bönhör ej strax, då han beder! 

Vad du ger till skänks, det värderar han minst, 

och bortkastar ofta en lättfången vinst. 

Nej! låt honom komma och låt honom gå; 

han kommer nog åter på slutet ändå, 

och kommer han ej,

så låtsa ej om, att han saknas!

J O Wallin: