Ett skrik

Det skar ett skrik genom höstnatt skum.

Det fyllde med isande skräck mitt rum.

Och jag for upp, förfärad och rädd.

Det var som ett spöke satt vid min bädd.

Vem är det man mördar därutanför?...
Nu skrek det igen!...Det är någon som dör!...

Jag stirrar förstenad i höstnatt skum.

Då skrek det på nytt - i mitt eget rum.

Jag vet. Och jag torkat min kallsvett blek.

Så vilt och ensamt mitt hjärta skrek.

H Blomberg: