av gården, som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag? Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.
Fantastiskt vacker dikt.
SvaraRadera