en morgon, då han ännu låg
matt utsträckt mellan tvenne lakan.
Hans kinder hade rosens färg,
hans runda armar hull och märg,
och magen, kullrig som ett berg,
sig hävde upp mot isterhakan.
Vid sängen stod ett bord, där denne andans man
sin frukost redan färdig fann
av smör och kycklingar, så läcker och så härlig.
Hans vördighet grep saken an
och fann likören rätt begärlig.
Sen han nu visat mycken nit
med klunk för klunk och bit för bit,
han åter sänkte sig på mjuka huvudgärden
och ropte: Store Gud, vad är vårt usla liv
En ständig kamp mot synd och flärden.
O Herre, mig Thin styrko giv
i thenna mödosamma världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar