Kring befruktningsdansen

Kring befruktningsdansen vilda tankar svansa,
grova kvickhetssmeder nypa, hamra, slå.
Anekdoter viskas i kaféets vrå.
Vid en knuff i magen
rodna feta dragen,
skrattet exploderar under hi och hå.
Genom år i tusen
hördes lystna susen,
samma tassel ständigt på den heta jord.
Djurets brunst och låga
utan ohöljd fråga
tolkas runt i husen
med de röda ord.

Kring befruktningsdansen vackra tankar sväva,
liksom vita slöjan prydd med ros och krans,
längtan spunnit tyget med en gyllne frans.
Fin som månens skära,
jungfrulig, med ära,
strålar älskad kvinna, hög i drömmens glans.
Vid en mänskas vagga
står en bock med fragga,
full av eld och röda, pockande begär.
Himlen även dröjer med sin stjärna där.
Dessa två tillsamman
hopaflätat flamman,
lust och längtan blandas - låga, mörk och skär.

Därför drömmar ljusa
med en harpton susa
under kärlekskamp vid farlig blomsterdunst.
Bäst ett djurböl klingar,
raggig bock får vingar.
Stjärnan klarögd brinner över mull och brunst.
Muntra mänskosvinet
kan förvandla grinet
som inför en dotter, späd i skyddad säng.
Och satyren fäller
bockhår, när han ställer
tanken till den kära, ljuv på drömmens äng.

B Sjöberg: