än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.
D Andersson:
En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar