Offer

Här hjälper varken böner eller svärd,
man fastnar ändå till sist i sörjan!
Vår lott i denna förskräckliga värld
var nog bestämd från början.
Man orkar ej motstå lögn och försåt
och de förvillande skenen -
här hjälper varken böner eller gråt,
vi måste till offerstenen.

Här hjälper varken löje eller kamp
mot all denna självkära kristliga ljumhet,
mot alla de grova stövlarnas tramp
och lärd och olärd dumhet.
Vi kunde ej skapa om vår natur,
vad än man skövlat och rånat.
Vårt innersta kunde man ej pina ur,
änskönt våra själar grånat.

Välan, mina bröder, vi måste däran,
vi måste krossas och slitas sönder.
Vi äro män i martyriets bann,
icke köpmän och bönder.
Vår barnsliga värme tog du, värld,
nu biter ej längre stålet. -
Nu hjälper varken böner eller svärd,
nu släpa de upp oss på bålet!