Nå, följ med!

(Fragment)

Minns du tobakslukt kring lärarns rock
vid privatlektionen sommartid?
Utanför var luften klar,
trädet grönt,
regnstänkt trottoaren slingrade mot parken.
Ängslan bodde här och möda.
Under bröstkorg späd
oron stack med nålar i den grop,
där all sorg och ledsnad tycks ha bostad.
Känslan tog på starka vingar
tanken fatt och bar den ut bland blommor,
trissor, bollar - bar den ut på sjön,
medan siffrorna där döda lågo.

"Nå, följ med!"

Denna lilla hjärna skall nu luckras,
ansas och besås.
Denna fjäderlätta ambition
- passa den, herr lärare! -
kan bland x och dumma nollor,
svåra, feta nior,
snälla treor, kringelrunda,
gaffelvassa fyror små,
sjuorna med hulling,
allvarsåttorna med lärdomsbrillor,
hastigt enleveras,
hastigt stjälas bort.

Utanför en sammansvärjning pågår,
tyst förbund av svala (pilsvart
dök den nyss förbi!)
och av stort syrenblad intill fönsterglaset,
som där sakta bankar -
medan humla, randig zeppelin,
liten, men ändå så tung och långsam
i sin säkra fart, från öppen ruta
seglar in att hjälpa till vid dådet.

"Nå, följ med!"

Tanken följer med till alla vänner,
genom fönstret bort.
Liten gädda snaras, medan vattnet bubblar,
sipprar fint bland nakna tår.
Hövålm öppnar grotta, full av doft,
humlesummelummet dagslångt tonar
under evig sångexaltation
från en lärkboll, högt i luften kastad
utan att till marken falla.

Gullhöna flyg!
Spräck blad att blåsa i!
Stjäl från den gröna häck,
som sänder ut i luften
en doft av livssaft frän,
en ljusgrön näsa
att på din egen trinda, blanka fästa.
Och spring!
Spring in i vret, där kalla vassarv födas
i sköna mörkret bland ansjovisburkar
och farligt glas.
Följ med, följ med!


B Sjöberg: