Borac

En turkisk Bel-Esprit var dristig nog en gång

att något fritt om åsnan Borac skämta,
om hennes öron, växt och sång.
Ni vet (som orden stå at hämta
ur Alkoran) att det var hon som njöt
den stora lyckan att få bära
Profeten på sin rygg — Profeten i all ära,
höll dock Poeten för att Borac var ett nöt,
och såg ej att de ord man mot en åsna fällde
egenteligen just de andeliga gällde.

Men han bedrog sig — ha! ni skulle sett, min själ!
det Muselmanska Prästerskapet
anfäkta sig och ropa: Slå ihjäl
den kättarn! häng, bränn upp försmädarn! — Ren i gapet 
på Fanatismen förd, han slingrar sig därur,
får se ett stolt, väl sadlat djur,
en Pegasus med eld i mun och svans och vingar;
gör så ett hastigt skutt och upp i luften svingar,
och ropar: "Andans Män! jag går till Snillets Gud
att i odödeliga ljud
en lovsång er till offer bära.
Av denna sång, så länge världen står,
skall varje Muselman med skräck och vördnad lära,
att då man sårar Åsnors ära
man sårar hela eder kår."

J H Kellgren: