som gör dig levande för våra hjärtan.
Mot golvens mattor nöttes dina knän,
då du och lillebror tillsammans lekte
med dina bilar och lokomotiv,
tills vintermörkret flöt ihop i rummet.
Och här är bordet, där du brukat sitta
med pannan lutad mot ett blad, som fylldes
av hästar susande i sträckt galopp;
i lampans ljusring tecknade din nacke
en outsägligt fin och vacker linje...
Härinne sov du denna barnasömn,
som får oss vuxna människor att stå
en liten stund likt barn med knäppta händer.
Härute susa träden, där du klängde
och böljar gräset, där du ofta sprang
på bara, sommarbruna ben i väg
till hästarna, som leddes ned i hagen.
Ditt skratt, som genljöd dagen lång i rummen,
skall minnet snart ej kunna återkalla,
och dina kära drag och din gestalt
skall tiden obevekligt plåna ut.
Jag ser ditt ansikte i dunkel redan.
Jag hör din stämma tona i ett fjärran.
Men det som var din själ - din glädjes friskhet,
ditt hjärtas ömhet lever ändå kvar
i dessa rum, på detta stycke jord.
Det svävar kring oss jämt, men når oss starkast,
då sommarn spelar upp till skolpojksferier,
då dagarna bli kortare mot jul.
G M Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar