Angående döden

Vilka plumpa öden

plumsa vi ej i!
Det är rena döden
att leva som vi.
Kärleken och äran
ge bekymmer nog,
men skepnaden med skäran
han fyller med förfäran
vårt knog.

Tryggare kan ingen
vara än han är.
Med den rätta svingen
i gesten han skär.
Skepnaden med lien
kan sin konst i grund,
ty hela ceremonien
han stökar undan i en
sekund.

Spörjer ni om mening,
svara är ej gott.
Stammande om rening
jag svarar er blott.
Och när han gick ronden,
skrämmande och grå,
så hörde jag i fonden
en sång om en uppstånden
ändå.

H Blomberg: