Himmelen är härligt blå,
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
oss från jorden upp till sej!
Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
som en liten stjärnesol.
När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
hade fötts i Juda land.
Visa män från österland
drog igenom ökensand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
och sin varma hyllning ge.
Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
inte barnet som de sökt.
Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem.
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
satt med barnet i sin famn.
Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
kommer vi till Jesus fram.
Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
för att leda oss till sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar