Vi är alla små och ensamma pendlar i kaos,
svänger från ångest till trygg tro.
Fruktar nu att det svarta mörkret ska komma och ta oss,
och känner nu att här är det gott att bo.
Små pendlar i världens mörka rum;
stjärnor flämtar ut och jordarnas liv är bräckligt.
Ofantligt är djupet och solen underlig, fjärran och skum.
Nu susar livet utför, svindlande och otillräckligt.
Men bortom och ovanför väntar en äng
med nyutbrusten grönska och en sidenblå
ridå mot rymden; du vaknar upp ur din ångestsäng
och bor i dag på en säker och solig ferieplatå.
Ty nyss, i en hisnande utförsstupa,
lät vi ångestsekunden bedra oss
och glömde att något är fast och lugnt.
Men höjderna är lika höga som djupen djupa;
så stiger den lätta pendeln i kaos
under sin ofattbara fasta punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar