Se denna kung bland kristna judar!
Så styv, som torgets ärestod,
han står där och sig själv förgudar.
Han köpa kan den halva stad,
och därför ock han "aktad" bliver.
Så går det, när man bortglömt vad
det sjunde budet föreskriver.
Han skatt på skatt med knep på knep
har samlat hop, den klipska hjärnan.
Till lön han borde fått ett rep,
men fick i stället - vasastjärnan.
Vår tid förstår så väl att giva
förtjänsten både sköld och hjälm.
Och han skall alltid ohängd bliva,
ty han är ingen vanlig skälm.
Han har nog orsak till att pösa
och vara stursk av bara hin.
Han har bedragit faderlösa
och bringat änkor till ruin.
Han har en fest åt kungen givit
och fått en president till "bror".
Han har befalld till hovet blivit. -
Ack! han är mycket, mycket stor.
Och vart han går, där lyftas hattar,
där böjas ryggar ödmjukt ner,
och djävulen av glädje skrattar,
att han sin vän så vördad ser.
Som vore det en svavelsticka,
så lätt han sina synder bär.
Han har en gud uti sin ficka,
som heter Mammon, alla kär.
Gå, "vördnadsvärde, ädle herre",
din väg emot en annan värld!
Där får, min själ! du slita värre
och pröva på en annan färd.
En enda liten vattendroppe
för allt ditt guld du där ej får;
men de du svikit stå däroppe
och ropa, hämnande: "Gutår!"
W v Braun:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar