Det var dagg över äng, det var doft i vind.
I glans, i glans låg fältet!
Min kära gled in i den glimmande skog
och månen längs stigen sin strimma drog.
I glans, i glans stod skogen!
Och jag vandrade fram i min käras spår.
Och jag vandrar ännu genom öden och år.
I glans, i glans står livet!
A Mörne:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar